Jennifer

Possa har fått ont i ryggen och därför undviker jag att rida henne.

Istället jobbar vi från marken!

Jag börjar med att börja leda henne med hängande grimskaft i båda varven och träna på halter och ryggningar. Läste att man kan fokusera på en speciell punkt (t.ex en bokstav i ridhuset) och sen när man kommer fram till punkten tänka att du ska stanna och samtidigt högt säga ''Stopp" så stannar hästen lättare än att du helt plötsligt få för dig att stanna. Det funkar faktist riktigt bra! Samma sak kan man göra när man ska gå fram igen eller börja trava. Jag sprang med henne lite oxå.

Sen satte jag fast longerlinan i grimman och longerade henne ett tag i båda varven, Där växlade jag mellan skritt och trav. Har ingen aning hur mycket hon är longerad tidigare. Galoppen kan man ju ta senare då hon verkar lite osäker på vad hon ska göra, Hon racear och sen tvärstannar hon, Så det kommer ju senare när man vet att hon riktigt lyssnar på en i skritt och trav.

Sen släppte jag lös henne. Och kan bara säga att Possa inte alls visste vad det handlade om. Jag har sett andra hästar som springer som tokar och rullar osv. Men det Possa gjorde som mest när jag smackade på henne var att trava i en volt och sedan komma tillbaka till mig. Oj vad hon såg undrande ut! Jag lät henne vara lös men gick själv till den andra delen av ridhuset, Hon följde som vanligt inte efter, satte mig på huk och grävde lite i sanden och koncentrerade mig på annat än just henne. Efter ett bra tag blev hon så nyfiken på vad jag gjorde så hon kom! Självklart berömde jag henne mycket. Efter det gick jag runt lite hursomhelst i ridhuset och hon följde efter mig som en hund! Jag prövade att springa och hon började trava, Jag stannade och hon gjorde desamma. Så hon accepterade mig som ledare och vi gjorde det tillsammans istället för att bara jag bestämde. Så utan att skryta har jag kommit en bra lång bit på vägen till att bli Possas kompis och ledare, Och det är jag stolt över!

Jag är faktist glad  att hon är som hon är , För jag har fått kämpa för att hon ska acceptera mig och man får en sån riktigt bra vän när man väl lär känna en sån häst. Jag har absolut en bra bit kvar innan hon litar på mig helt och innan vi har lärt känna varandra, Men jag vet att det är värt det.

/Jennifer